Idag rinner mina tårar...

Vissa dagar är sorgligare än andra, idag är en sån dag.

Att ta ett sista farväl gör så ont, att veta att man aldrig kommer ses igen är så sorgligt
och att vara den som måste fatta det svåra och jobbiga beslutet känns helt fruktansvärt.

Alla mina djur är värdefulla för mig och alla har sin egen plats.
Men för att klara av att driva en köttdjursuppfödning har jag lixom fått lov att lära mig att aldrig knyta
de där starka banden till de djuren som man redan från början vet skall gå till slakt.
Däremot koncentrerar jag mig på att få en bra relation till alla moderdjur,
som vi föhoppningsvis skall leva tillsammans med under många många år.
Sen är det ju så att vissa blir så mycket mer speciella än andra.
Vissa får ens hjärta att klappa lite extra och man får ett helt annat slags band till några av dem.


Nu sitter jag här med tårfylda ögon...

Vi fick i alla fall en riktigt fin sista stund tillsammans här om kvällen.

Jag satt där länge i halmen, hon tittade mig djupt i ögonen och jag svarade med ett brett leende,
jag strök hennes mjuka päls och kände de där mjuka goa öronen. 
Efter en stund lade hon sig och vilade sitt huvud i mitt knä och då började tårara forsa längs mina kinder.
Jag önskade så att jag kunde vrida klockan tillbaka några år och göra henne yngre.
Men tyvärr är det ju så, att man inte får ha dem kvar för evigt.

Ibland funderar jag på varför jag ens har djur? Varför jag utsätter mig själv för detta,
när jag redan från början vet att denna oundvikliga vidriga dag någon gång kommer.
Å andra sidan, vad vore livet utan att få ha sina underbara djur??

Ingenting kommer bli detsamma i fårhagen/fårstallet igen, utan vår fina Martina.

Men jag vet att beslutet är rätt.
Att få bli gammal är inte fel när man får vara frisk och må bra.
Men när ålderdomen börjar sätta sina spår, är det vår skyldighet att inte låta det gå för långt.

Jag hoppas att hon finner sin syster i nangiala, efter många år i från varadra.
Och att de får gå där sida vid sida igen och beta på de evigt gröna ängarna.


Om ett tag kommer jag säkert bara minnas vår fina tjej med glädje och tacksamhet.
Men idag rinner tårarna efter att en kär vän lämnat sin plats här på gården <3

/Ida

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena o Börje » Rösta på oss!!!:  ”Ida o Arvid på lilla Väsby har tagit emot oss som kunder på ett otroligt trevlig..”

  • Petra Lönngren » Vissa dagar är mindre roliga än andra...:  ”Baksidan med det hela :( Stor KRAM Petra”

  • Yvonne » Freja är vår hjältinna!:  ”Helt underbart! Ni är så proffsiga och inkännande med era djur! Lycka till! ”

  • Gudjon » Fullt upp:  ”Hemsida, blogg och bilder, allt så himla fint. Jag är gubben som tränade i dag o..”

  • Yvonne G » Fullt upp:  ”Så fint du beskriver er verksamhet och så fina bilder från er härliga miljö på L..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-